Skåre 070818
Sollidenrock är ett årligt återkommande arrangemang som nu är inne på den
8:e gången. Under en dag samsas diverse olika band på en scen ute på en
lantligt belägen gård. Vi slank in där vid 5 tiden, så vi missade nog
några band, men de vi hörde var en bra blandning av rockband, dock lite
lite tjejer. Jag kan inte minnas att jag såg en enda på scen. Detta var
det vi hann höra:
1. Ett rage against the machine-influerat rapprockband vars trummis kunde
göra bakåtvolter på stående fot. Vi försökte peppa vår trummis Simon att
ta efter men han var ”skeptisk”.
2. Ett ungt band med en välklädd sångare som även spelade bas, en trummis
som även sjöng och en gitarrist som även kunde tappa. Jag pratade med
gitarristen efteråt och han var väldigt nöjd med sin nyinköpta explorer.
Jag vet inte om jag kan säga exakt vad de spelade. En lagom blandning av
allt på nått sätt...
3. En ensam man med en ensam akustisk gitarr som spelade vackra avskalade
låtar. En behaglig paus från elgitarr och trummor.
4. Ett Red hot chili peppers-influerat funkrockband (och kanske lite
Primus emelanåt). Den låt jag minns bäst är ”Yellow Duck” (eller nått
sånt). I den låten fick gitarristen och basisten sina instrument att
kvacka till lite då och då. Mycket intressant.
5. Till sist var det dags för de slicka killarna. Jag gissar att de har
kompletta samlingar med både Toto och Drömteatern för här var det
synkoper, taktbyten och långa instrumentala partier som gällde. Sjöng de
alls? Jag vet inte, men mycket skickliga musiker var de i allafall.När det gäller vår egen spelning har jag bara en sak att säga: Vilken
publik! När vi kommer upp på scenen för att koppla in våra instrument och
dyligt började scenkanten sakta fyllas med folk. Redan på den halva
soundchecklåten vi körde började publiken klappa i händerna. Vi hade inte
ens börjat och Skåreborna var riktigt på G. Och sedan blev det bara bättre
och bättre. Trots att Josefs mick glappade och trots att jag rev ner min
utrusting flera gånger var humöret på publiken i topp. De hoppade, sjöng
med och klappade hela konserten igenom.
Vi var mer än nöjda när vi åkte hem mot Vårgårda. Väl där väntade en
svensexa för Markus, men det är en annan historia...
Tack Skåre! Tack Värmland! Ni är grymma!