2005-06-24 -Arvika
Då stod vi uppe på en av Arvikas många kullar och tittade ut mot en gräsplan som blivit besmyckad med en midsommarstång mitt på sig. Jag tycker om att spela så här utomhus. Jag vet inte vad det är. Kanske blir stämningen lite mer avslappnad när det är sommar och man äntligen kan vara ute.
Vi hade idag lärt oss att världsrekordet i grodhopp var 160 mil. Riktigt så långt hade inte dagens publik hoppat, för de var då vart fall inte alls trötta. Tvärt om. Årets första utomhusspelning befolkades av partyglada värmlänningar som verkligen hängde med i vår midsommarkonsert.
De nöjde sig inte heller med extranummer utan ville även höra Lösa Mandlar. En hälsingelåt som vi någon gång spelat medan en gitarr strängats om. Efter konserten flockades folk kring skivbordet och skiva efter skiva togs från vår gula skivlåda för att snart få snurra i en Arvikansk skivspelare.
Efter pausen startade en kort andakt där vi spelade några lovsånger och Gustaf Danielsson talade. Inte heller nu var åhörarna nöjda utan jag som bandets outnämnde lekfarbror fick avsluta med en klassisk rörelsesång som så bra i midsommartid; Jag är en liten undulat.
Tack alla som var och lyssnade på oss i ack Värmeland du sköna.
//David