Innan konserten kunde folk avnjuta sång och musik i Flodas nybyggda fotbollshall. De var ett gediget startfält där Floda ungdomskör, Temporary Gospel, Lovely Strings och Per-Erik Hallin serverade njutbara harmonier till en fullsatt sporthall.

När det närmade sig konsertdags för vår del, kröp vi ner i Missionskyrkans omfattande katakombsystem med betong, drakar och en replokal. Noteras bör att replokalen var utsmyckad med bland annat en Kite-affisch och ett Kite-overheadpapper(?). Där nere bytte vi om till toner från ledmotivet till stridsflygfilmen Top Gun.

Vi rockade loss i kyrksalen som för kvällen var ommöblerad till ett kafé. Publiken var till en början försynta och försiktiga, men kände sig allt mer frimodiga ju mer kvällen led och till slut var det folksamling vid scenen.

Simon trivdes bra bakom plexiglaset. Extra mycket syntes smilgroparna när han blev ombedd att riva av ett trumsolo. Markus var nöjd med sin nyinköpta kilt och bedyrade att den skulle återkomma. Sven hade en god hand med publiken och fick dem att klappa och studsa till var och varannan låt. Josefs ögon lyste lite extra denna spelning. Kanske var det en kombination av att publiken var med och att han fick visa sin nya tatuering. David provade några nya moves. Bland annat kulsprutebasen.
Tack Floda! Vi älskar er!